Höjdpunkten på resan enligt Love var att leka tittut bakom gardinerna på hotellet. I sann gammal tysk/europeisk anda fanns dubbla gardiner, ett lager sådana där tunna nätliknande för att hindra insyn antar jag. Men det är något unket över sådana har jag alltid tyckt.Detta foto: Andrea Björsell Höjdpunkten för Jalmar, 3,5 år var kanske att åka upp i det berömda TV-tornet. För deras mor var nog behållningen av resan den inspiration man kände av att bara insupa atmosfären! Jag har varit i Berlin ett antal gånger under min uppväxt och minns även från tiden innan 1989. Det må ju vara hänt att de flesta städer ändrats mycket på 20 år men med Berlin tycker jag ändå att det är en helt ny stad! Det kändes magiskt (eh, kanske har blivit lite väl mycket Harry Potter-filmer den senaste tiden...)!
Vi åkte med Air Berlin från Landvetter, billigt och barnvänligt och bra på alla sätt och vis. Vi hade bokat en lägenhet på Hotel Amano, fräscht, bra och prisvärt med ett suveränt läge i Mitte, i det som tidigare var Östberlin. För 100 pix per natt fick vi en tvårumslägenhet med en tv i varje rum och fräscht badrum med badkar samt utsikt mot TV-tornet.
Inte ofta en 3-åring kan få förmånen att få eget rum när man bor på hotell! Ett kvarter bort låg Casa Camper som man hade kunnat bo på om man hade några hundra euro till som brände i fickan. Vi var glada att vi släpat med oss dubbelvagnen, den klarade sig oskadd i transporten. Snöfallet var man inte så van vid, så 10 cm betraktades som snökaos och snöröjning var inget någon funderade på så vi var glada att det inte var en paraplyvagn med minihjul vi körde.